Det kryper i kroppen. Rastlösheten är ett faktum.
Vill springa, träna och jobba med fysiken...
Jag är vuxen, måste förstå, måste vara klok.
Jag har bara en kropp, ett hjärta...
Vila vila från träningen...nu ska den förbaskade hostan väck så jag får sova..
Sova behövs för att läka, att blir frisk.
Träna inte för tidigt, inte värt det.
Just nu känns allt tråkigt, trist och grått.
Men det blir bättre...hoppas jag..
Att min fina vän bakat en brödlimpa med massa gott i och överraskat med att lägga den i mitt fack på jobbet gör mig så glad!
Så gulligt och så snällt!
Ett fantastiskt bröd som innhåller bland annat dadlar, dinkel och nötter...
TACK!!!!!
4 kommentarer:
Att det inte bara går över! Lider med dig, hatar att inte kunna träna på länge. Kram!
I hear ya´! Oerhört frustrerande att inte kunna träna... :-P
Krya på dig!
Kram M
Krya fina du! Förstår rastlösheten. Springet är ju liksom inte bara för själva kroppen, det gör så mycket för humöret också.
Hoppas du börjar må bättre, det är ju så segt att vänta på att bli frisk när man mest är sugen på att träna!!
Skicka en kommentar